Love, Love is a verb...
Fears of the Dark
Craola
My name's Pitt. And your ass ain't talkin' your way out of this shit.
Tänkte att eftersom det otroligt nog faktiskt är folk som läser skiten jag skriver
så kan jag ju ta och..skriva något. Tänkte skriva om Quentin Tarantino faktiskt. Han är så jävla cool. Det är inte många personer som man kan säga det om. Att dom är coola. För det finns inte så många som är det. Inte på riktigt. De flesta bara låtsas.
Den första Quentin-filmen jag såg var såklart Pulp Fiction, och jag skulle vilja påstå att det var den filmen som gav mig filmvett. Alla med filmvett har ju sett Pulp Fiction. Skulle jag vilja påstå iallafall. Alla repliker och scener är så välplanerade och välgjorda, vilket säkert kommer från hans egna kärlek till film. Och jag ska inte skriva något utdraget om Pulp Fiction, för alla har sett den. Annars är det något fel på en.
Jag tänker heller inte skriva om Reservoir Dogs eller Jackie Brown, för där gäller samma sak. Både om att man borde ha sett dom och hur dom är gjorda.
Sen var det dags att göra lite tv igen.
Quentin har tidigare gjort ett avsnitt av ER, eller Cityakuten som det så fint heter på svenska, och ett avsnitt av talkshowen Jimmy Kimmel. Denna gången var det, en av mina favoritserier faktiskt, C.S.I Las Vegas. Han gjorde säsongsavslutningen 2005, Grave Danger, som var två avsnitt, och storyn gick ut på att en av kriminalteknikerna, Nick Stokes, blir kidnappad och levande begravd i en glaskista, en story som Quentin utvecklade från en kriminalserie han såg som liten. Ännu mer trivia är att mannen som klippte avsnittet Quentin såg som liten, hans son Alec Smight klippte Grave Danger.
2007 kom Quentin och Robert Rodriguez ut med ett samarbete som var deras hyllning till Grindhouse. Grindhouse är en term för en biograf som huvudsakligen visar exploitation filmer, och då i form av double features.
Quentin och Roberts filmer heter Death Proof och Planet Terror. Death Proof handlar om Stuntman Mike, spelad av Kurt Russell,
och hur han dödar tjejer med sin bil. Bara det är ju lite WTF?!
Men iaf, efter det så kom hans senaste alster. Nazidödande, skalperande, judar, franska, tyska och andra härligheter i Inglourious Basterds, som är en..ja vad ska man säga..hyllning eller re-make..eller kanske både och till The Inglorious Bastards från 1978. Inglourious Basterds sticker på nått sätt ut mest av alla hans filmer, även om den har typiska Quentin-element, som t.ex. olika stories som knyts ihop till en och rappa repliker. Speciellt Brad Pitts karaktär Aldo Raine har ett speciellt sätt, och det känns som att vissa repliker är improviserade och att Brad och Quentin har haft en diskussion om hur Aldo Raine ska låta. Jag tycker att den karaktären blev guld värd, och en av Brads bästa roller, tillsammans med Tyler Durden i Fight Club.
Men iaf, det jag gillar med Quentin Tarantino är att även om han inte har gjort så många filmer, så är det han gör så välarbetat, och han visar verkligen sin kärlek till film, istället för att göra det som filmbolagen vill att han ska göra. Och dessutom så hjälper han skådespelare tillbaka in i rampljuset. Som John Travolta, Samuel L. Jackson och Bruce Willis, som blev stora namn igen mycket tack vare deras medverkan i Pulp Fiction. Kan ju förövrigt nämna hans samarbete med Japans kung Takashi Miike, i filmen Sukiyaki western Django, där han fick vara med och spela Ringo (Äpple :D). Har man varit med i en Miikefilm, då är man cool. Cool utan att vara pretto. Just det som Quentin är.
Se alla hans filmer. Det är godis för ögonen, och jag slipper skriva mer xD
så kan jag ju ta och..skriva något. Tänkte skriva om Quentin Tarantino faktiskt. Han är så jävla cool. Det är inte många personer som man kan säga det om. Att dom är coola. För det finns inte så många som är det. Inte på riktigt. De flesta bara låtsas. Den första Quentin-filmen jag såg var såklart Pulp Fiction, och jag skulle vilja påstå att det var den filmen som gav mig filmvett. Alla med filmvett har ju sett Pulp Fiction. Skulle jag vilja påstå iallafall. Alla repliker och scener är så välplanerade och välgjorda, vilket säkert kommer från hans egna kärlek till film. Och jag ska inte skriva något utdraget om Pulp Fiction, för alla har sett den. Annars är det något fel på en.
Jag tänker heller inte skriva om Reservoir Dogs eller Jackie Brown, för där gäller samma sak. Både om att man borde ha sett dom och hur dom är gjorda.
Efter Jackie Brown tog det sex år innan Quentin kom med något nytt.
Och då kom han med buller och brak i form av Kill Bill.
Efter Kill Bill så gästregisserade han en scen i Frank Millers Sin City, regisserad av Robert Rodriguez. Ska inte avslöja för mycket om man inte har sett filmen, men det är iaf scenen där Clive Owen och Benicio Del Toro är påväg till dumpningsplatsen. Som betalning för den scenen fick han 1 dollar. Samma betalning som Robert Rodriguez fick för att göra musik till Kill Bill Vol.2. Och då kom han med buller och brak i form av Kill Bill.
En sorts hyllning till asiatisk action, Bruce Lee och Lady Snowblood. Kill Bill är från tidigare alster mycket mer färgglad, har dyrare budget, och går mer in depth i karaktärernas historia, men den har fortfarande kvar Quentins rappa dialog, ingen kan dialog som Quentin kan. Efter det så kom Kill Bill Vol.2, som var en fortsättning, och inte uppföljare av storyn. I Kill Bill så jobbade han ännu en gång med Uma Thurman, som han hade med i Pulp Fiction. Denna gången har hon huvudrollen, och slåss som en man.
Sen var det dags att göra lite tv igen.
Quentin har tidigare gjort ett avsnitt av ER, eller Cityakuten som det så fint heter på svenska, och ett avsnitt av talkshowen Jimmy Kimmel. Denna gången var det, en av mina favoritserier faktiskt, C.S.I Las Vegas. Han gjorde säsongsavslutningen 2005, Grave Danger, som var två avsnitt, och storyn gick ut på att en av kriminalteknikerna, Nick Stokes, blir kidnappad och levande begravd i en glaskista, en story som Quentin utvecklade från en kriminalserie han såg som liten. Ännu mer trivia är att mannen som klippte avsnittet Quentin såg som liten, hans son Alec Smight klippte Grave Danger. 2007 kom Quentin och Robert Rodriguez ut med ett samarbete som var deras hyllning till Grindhouse. Grindhouse är en term för en biograf som huvudsakligen visar exploitation filmer, och då i form av double features.
Quentin och Roberts filmer heter Death Proof och Planet Terror. Death Proof handlar om Stuntman Mike, spelad av Kurt Russell,
och hur han dödar tjejer med sin bil. Bara det är ju lite WTF?! Men iaf, efter det så kom hans senaste alster. Nazidödande, skalperande, judar, franska, tyska och andra härligheter i Inglourious Basterds, som är en..ja vad ska man säga..hyllning eller re-make..eller kanske både och till The Inglorious Bastards från 1978. Inglourious Basterds sticker på nått sätt ut mest av alla hans filmer, även om den har typiska Quentin-element, som t.ex. olika stories som knyts ihop till en och rappa repliker. Speciellt Brad Pitts karaktär Aldo Raine har ett speciellt sätt, och det känns som att vissa repliker är improviserade och att Brad och Quentin har haft en diskussion om hur Aldo Raine ska låta. Jag tycker att den karaktären blev guld värd, och en av Brads bästa roller, tillsammans med Tyler Durden i Fight Club.
Men iaf, det jag gillar med Quentin Tarantino är att även om han inte har gjort så många filmer, så är det han gör så välarbetat, och han visar verkligen sin kärlek till film, istället för att göra det som filmbolagen vill att han ska göra. Och dessutom så hjälper han skådespelare tillbaka in i rampljuset. Som John Travolta, Samuel L. Jackson och Bruce Willis, som blev stora namn igen mycket tack vare deras medverkan i Pulp Fiction. Kan ju förövrigt nämna hans samarbete med Japans kung Takashi Miike, i filmen Sukiyaki western Django, där han fick vara med och spela Ringo (Äpple :D). Har man varit med i en Miikefilm, då är man cool. Cool utan att vara pretto. Just det som Quentin är.
Se alla hans filmer. Det är godis för ögonen, och jag slipper skriva mer xD