Dennis Hopper
17 Maj 1936-29 Maj 2010

av filmtipsen..vet ju hur mycket ni gillar det..När jag tipsar om film dvs.

Först ut är koreanska dramakomedin Castaway on the moon (2009), som handlar om Kim som försöker ta livet av sig genom att dränka sig i Hanfloden. Men det går inte så bra, för han sköljs upp (heter det så? xD)  på stranden av en liten ö i mitten av floden och kan inte ta sig därifrån. Samtidigt, uppe på fastlandet, lever en tjej i ett av höghusen nära floden. Hon har isolerat sig inne på sitt rum och har inte lämnat det på tre år. Hennes hobbys är att låtsas vara någon annan genom en blogg, och ta kort på månen, för där finns det inga människor. Och två gånger om året så har militären övningar, alla invånare måste vara inomhus och då lämna gatorna i staden helt öde, när detta sker passar hon på att fotografera staden och får då syn på Kim ute på den lilla ön, hon tror att han är en utomjording, och bestämmer sig för att ta kontakt med honom.

The Great Happiness Space-Tale of an Osaka love thief(2006)- Detta är en dokumentär som handlar om hostklubbar i Japan, dit går kvinnor för att dricka och spendera tid med hostpojkar, attraktiva, charmiga unga män som får kvinnorna att känna sig bra. Dokumentären tar plats i Osaka och den populära hostklubben Cafe Rakkyo, som inte är en sexklubb, utan kvinnor kommer dit mer för den känslomässiga aspekten, kvinnorna i fråga är oftast fuzoku, dvs prostituerade, så dokumentären tar en igenom den mörka sidan av vad som egentligen pågår i och runt dessa hostklubbar. Väldigt intressant imo.

 

 

 

Mongol(2007)- Med Tadanobu Asano (som är med lite överallt här i bloggen :)).

Mongol handlar om Temujin (asano) som man får följa från 9års ålder då han följer med sin far, ledaren av mongolerna, på en resa till en annan by för att där välja sin framtida fru. Han väljer Börte, och lovar henne att han ska komma tillbaka efter fem år och gifta sig med henne. På vägen tillbaka hem till sin egen by blir hans pappa förgiftad, av en rival som vill ta över rollen som ledare, och dör. Temujin måste nu kämpa för att inte själv bli mördad, och man får följa han till vuxen ålder då han måste kriga för sin överlevnad.
Mongol var Oscarnominerad till bästa utländska film 2008, och borde ha vunnit istället för Departures imo.

Nobody Knows(2004)- Av Hirokazu Koreeda. Verklighetsbaserad berättelse om en ensamstående mamma med fyra barn som har olika pappor, ingen utbildning, och ingen får veta att dom ens finns. Den äldsta pojken, 12, Akira får vara in charge av alla medans mamman jobbar. Han får handla och laga mat och se till så att de andra sköter sig. En dag kommer mamman hem och säger att hon har träffat en ny kille, och att hon är kär, så hon ska åka iväg med honom ett "litet" tag, och lämnar barnen ensamma hemma i flera månader i sträck. Barnen har knappt några pengar. Till slut stängs vattnet av och dom blir tvungna att gå och tvätta sig i en park. Och allt blir mer och mer misär ju längre tiden går, pengarna tar slut och barnen börjar svälta. Nobody knows är dock en en finare version av vad som verkligen hände. Den verkliga mamman hade döda spädbarn i garderoben osv. Dock är den mycket sevärd.

Och det var nog allt för den här gången..skulle egentligen ha skrivit om The Taste of Tea(2004) också men den är för svår för att förklara, så ni får kolla upp det själva xD..kan ju säga så mycket som att det är en japansk komedi..typ..som följer en familj..den lilla flickan i familjen blir förföljd av en jättekopia av sig själv..och ja..lite sådär mystisk är den.. men fin..och sööt..och Tadanobu hehe.. så se den också :D..
Blev en ganska stor asian bomb här kände jag lite nu..men asian is good.. Så..nästa  inlägg kommer nog och ha asiatisk inslag..om jag orkar skriva om det jag hade tänkt skriva om..annars skriver jag om något heeelt annat..
aja..Hej svejs så länge :)

Hehe, man kan tro att jag är sämst i världen på att uppdatera, men det finns faktiskt sämre. Tro mig ;).
Så nu när jag ändå inte har något bättre för mig så kan jag ju ta och skriva något fränt. Som..eh..ok, vi gör så här att jag tipsar och otipsar om lite film jag har tittat på under den senaste tiden. I bokstavsordning också så att det känns riktigt göttigt. Och vi börjar då med:

About a son- (2006) Det var egentligen ganska längesen jag såg den, men den kan få nämnas ändå. Det är en film, dokumentär till och med, som är lite annorlunda. Filmen är baserad på över 25 timmars ljudupptagningar från intervjuer mellan journalisten Michael Azerrad och Kurt Cobain. Men det är såklart bild med i filmen också, är ju inte bara en svart ruta och så får man sitta där och lyssna, utan det är bilder som kopplas samman med det som sägs, på ett väldigt bra sätt. Och den är väldigt fin.

 

 

 

 

 

Air Doll- (2009) Air Doll är baserad på en manga av Yoshiie Goda, och är regisserad av en regissör som kommer nämnas två gånger till innan detta inlägget är slut, nämligen Hirokazu Koreeda.
Air Doll handlar om en uppblåsbar docka som utvecklar en själ och får liv. Varje dag när hennes ägare har gått till jobbet, så tar hon, Nozomi, på sig sin maiduniform och går ut och utforskar världen, leker med barnen i sandlådan, och lär sig om världen genom barns ögon. En dag går hon in i en videobutik, där hon träffar Junichi, som hon blir kär i, men trots kärleken så känner hon sig tom och ensam inombords. Och det är väl egentligen det det handlar om. Ensamheten av storstadsliv.

 

 

Bakjwi- (2009) Chan-wook Park senaste film som är lite annorlunda från hans andra verk, eftersom detta är en vampyrfilm. Hypen verkar ha nått korea också, men, detta är inte dåligt som det är borta i väst. Bakjwi, eller Thirst, handlar om en präst som frivilligt går med på att vara försöksperson för ett vaccin mot en dödligt virus, men något går fel och han blir själv sjuk, och så måste han få en blodtransfusion, och han får då vampyrblod i sig. Vampyrer är väldigt kliché och löjligt nu för tiden, men Chan-wook Park gör det på ett bra sätt så att det inte blir det. Det är samma anda här som i hans tidigare filmer om man tänker på kulisser, musik och generellt utseende. Dessutom så glittrar dom inte. Helt klart sevärt.

Crows zero, Crows zero II- (2007,2009) Av ingen mindre än Takashi Miike. Crows Zero är baserad på den bästsäljande mangan med samma namn, handlar i princip om skolvåld. Lite som en Blue Spring, fast på crack. Genji Takaya (Shun Oguri) har bytt skola det sista året, till den värsta all boy-skolan i hela Japan, för att slåss, vinna och bli ledare över hela skolan, och då inte behöva ta över sin fars Yakuzaverksamhet.
Som nästan alltid med Takashi så är det lite humor inblandat i all allvar också, vissa karaktärer som kanske är lite småkorkade sådär, och små saker. Som i första slagsmålsscenen med Genji, när han slår ner någon, offret åker i marken och det är som att hela världen skakar av kraften.

 

 

Departed, The- (2006) Såg jag för första gången igår faktiskt. Avgudar originalet Infernal Affairs (2002), men The Departed var inte sådär hemsk som man oftast tycker att de amerikanska re-makesen är. Jag tycker att Martin Scorsese och de andra har lyckats göra detta riktigt bra. The Departed handlar om Billy Costigan (Leo Dicaprio) som får i uppdrag att jobba undercover för Bostons polis, och infiltrera Gangstern Frank Costellos (Jack Nicholson) liga, medans Colin Sullivan (Matt Damon) gör tvärtom, jobbar för Costello och infiltrerar polisen så att Costello alltid ligger ett steg före. Efter ett tag är det klart för båda sidorna att det finns infiltratörer hos dom, så Billy och Colin lever under ständigt hot om att bli avslöjade av fienden. Båda måste nu snabbt avslöja identiteten på den andre för att rädda sig själva.

Distance- (2001) Nr.2 av Hirokazu Koreeda. Distance handlar om en grupp individer som träffas pga att nån i deras familj var med i en religiös kult som utförde en terrorattack mot Tokyos vatten. Dom träffas en gång om året för att åka till den plats långt inne i skogen, borta från civilisationen, där den religiösa kulten bodde, för att sörja sina anhöriga. Men denna gången så är det också någon annan där, nån som har varit medlem i kulten, Sakata (Tadanobu Asano). När gruppen bestämmer sig för att åka hem igen så visar det sig att deras bil är snodd, och Sakatas motorcykel lika så. Så dom blir tvugna att följa med Sakata till huset där kulten hade bott och övernatta där med honom, och dom får då veta mer om vad det var som pågick i deras familjemedlemmars huvuden.

 

Grave of the Fireflies- (2005) Nippon TV gjorde 2005 en filmspecial av Hotaru No Haka till minne av andra världskriget som då hade varit över i 60 år. Det är samma story och händelser som i Studio Ghibli filmen från 1988, med samma namn. Bara det att denna versionen är dubbelt så lång och en spelfilm. Grave of the fireflies handlar om Seita och Setsuko, vars pappa är ute och krigar och deras mamma dör i slutet av kriget. Dom bor hos deras moster, men hon är elak mot eftersom att hon inte tycker att dom bidrar med något, så hon slutar ge dom riktigt med mat, så dom bestämmer sig för att flytta in i ett övergivet bombskydd och försöka ta hand om sig själva, vilket kanske inte är så lätt för ett barn, speciellt inte under ett krig. Jag tycker personligen att denna versionen är bättre än animén. Kanske mest för att den här går mer in i karaktärernas story osv.

Harry Brown- (2009) Brittisk film med Michael Caine som lär de brittiska ungdomsligisterna att veta hut. Och då inte genom att sitta i ett klassrum och lyssna på honom, utan genom att skjuta dom i knäskålarna. Även om den kan vara stundtals brutal, så är det aldrig på ett sätt så att det blir överdrivet, utan det känns äkta genom hela filmen. Michael Caine är lysande som Harry Brown, och detta kan ha varit en av de bästa filmerna 2009.
Så se den.

 

 

 

 

Invisible Waves- (2006) Japansk/koreansk/kinesisk/Thailändsk drama/thriller/komedi med Tadanobu Asano, som handlar om Kyoji som på order har dödat sin boss fru som han själv också hade ett förhållande med, vilket inte var helt acceptabelt, så han blir tvungen att fly, för hans boss vill nu ha Kyoji död också, från Macau till Thailand med ett kryssningsfartyg. Så han försöker komma undan så gått det går, i  ett land där han inte känner någon eller vet vem han kan lita på, eftersom hans boss har folk överallt.

Och nu orkar jag inte skriva mer. Stay tuned for del 2.