Hehe, man kan tro att jag är sämst i världen på att uppdatera, men det finns faktiskt sämre. Tro mig ;).
Så nu när jag ändå inte har något bättre för mig så kan jag ju ta och skriva något fränt. Som..eh..ok, vi gör så här att jag tipsar och otipsar om lite film jag har tittat på under den senaste tiden. I bokstavsordning också så att det känns riktigt göttigt. Och vi börjar då med:

About a son- (2006) Det var egentligen ganska längesen jag såg den, men den kan få nämnas ändå. Det är en film, dokumentär till och med, som är lite annorlunda. Filmen är baserad på över 25 timmars ljudupptagningar från intervjuer mellan journalisten Michael Azerrad och Kurt Cobain. Men det är såklart bild med i filmen också, är ju inte bara en svart ruta och så får man sitta där och lyssna, utan det är bilder som kopplas samman med det som sägs, på ett väldigt bra sätt. Och den är väldigt fin.

 

 

 

 

 

Air Doll- (2009) Air Doll är baserad på en manga av Yoshiie Goda, och är regisserad av en regissör som kommer nämnas två gånger till innan detta inlägget är slut, nämligen Hirokazu Koreeda.
Air Doll handlar om en uppblåsbar docka som utvecklar en själ och får liv. Varje dag när hennes ägare har gått till jobbet, så tar hon, Nozomi, på sig sin maiduniform och går ut och utforskar världen, leker med barnen i sandlådan, och lär sig om världen genom barns ögon. En dag går hon in i en videobutik, där hon träffar Junichi, som hon blir kär i, men trots kärleken så känner hon sig tom och ensam inombords. Och det är väl egentligen det det handlar om. Ensamheten av storstadsliv.

 

 

Bakjwi- (2009) Chan-wook Park senaste film som är lite annorlunda från hans andra verk, eftersom detta är en vampyrfilm. Hypen verkar ha nått korea också, men, detta är inte dåligt som det är borta i väst. Bakjwi, eller Thirst, handlar om en präst som frivilligt går med på att vara försöksperson för ett vaccin mot en dödligt virus, men något går fel och han blir själv sjuk, och så måste han få en blodtransfusion, och han får då vampyrblod i sig. Vampyrer är väldigt kliché och löjligt nu för tiden, men Chan-wook Park gör det på ett bra sätt så att det inte blir det. Det är samma anda här som i hans tidigare filmer om man tänker på kulisser, musik och generellt utseende. Dessutom så glittrar dom inte. Helt klart sevärt.

Crows zero, Crows zero II- (2007,2009) Av ingen mindre än Takashi Miike. Crows Zero är baserad på den bästsäljande mangan med samma namn, handlar i princip om skolvåld. Lite som en Blue Spring, fast på crack. Genji Takaya (Shun Oguri) har bytt skola det sista året, till den värsta all boy-skolan i hela Japan, för att slåss, vinna och bli ledare över hela skolan, och då inte behöva ta över sin fars Yakuzaverksamhet.
Som nästan alltid med Takashi så är det lite humor inblandat i all allvar också, vissa karaktärer som kanske är lite småkorkade sådär, och små saker. Som i första slagsmålsscenen med Genji, när han slår ner någon, offret åker i marken och det är som att hela världen skakar av kraften.

 

 

Departed, The- (2006) Såg jag för första gången igår faktiskt. Avgudar originalet Infernal Affairs (2002), men The Departed var inte sådär hemsk som man oftast tycker att de amerikanska re-makesen är. Jag tycker att Martin Scorsese och de andra har lyckats göra detta riktigt bra. The Departed handlar om Billy Costigan (Leo Dicaprio) som får i uppdrag att jobba undercover för Bostons polis, och infiltrera Gangstern Frank Costellos (Jack Nicholson) liga, medans Colin Sullivan (Matt Damon) gör tvärtom, jobbar för Costello och infiltrerar polisen så att Costello alltid ligger ett steg före. Efter ett tag är det klart för båda sidorna att det finns infiltratörer hos dom, så Billy och Colin lever under ständigt hot om att bli avslöjade av fienden. Båda måste nu snabbt avslöja identiteten på den andre för att rädda sig själva.

Distance- (2001) Nr.2 av Hirokazu Koreeda. Distance handlar om en grupp individer som träffas pga att nån i deras familj var med i en religiös kult som utförde en terrorattack mot Tokyos vatten. Dom träffas en gång om året för att åka till den plats långt inne i skogen, borta från civilisationen, där den religiösa kulten bodde, för att sörja sina anhöriga. Men denna gången så är det också någon annan där, nån som har varit medlem i kulten, Sakata (Tadanobu Asano). När gruppen bestämmer sig för att åka hem igen så visar det sig att deras bil är snodd, och Sakatas motorcykel lika så. Så dom blir tvugna att följa med Sakata till huset där kulten hade bott och övernatta där med honom, och dom får då veta mer om vad det var som pågick i deras familjemedlemmars huvuden.

 

Grave of the Fireflies- (2005) Nippon TV gjorde 2005 en filmspecial av Hotaru No Haka till minne av andra världskriget som då hade varit över i 60 år. Det är samma story och händelser som i Studio Ghibli filmen från 1988, med samma namn. Bara det att denna versionen är dubbelt så lång och en spelfilm. Grave of the fireflies handlar om Seita och Setsuko, vars pappa är ute och krigar och deras mamma dör i slutet av kriget. Dom bor hos deras moster, men hon är elak mot eftersom att hon inte tycker att dom bidrar med något, så hon slutar ge dom riktigt med mat, så dom bestämmer sig för att flytta in i ett övergivet bombskydd och försöka ta hand om sig själva, vilket kanske inte är så lätt för ett barn, speciellt inte under ett krig. Jag tycker personligen att denna versionen är bättre än animén. Kanske mest för att den här går mer in i karaktärernas story osv.

Harry Brown- (2009) Brittisk film med Michael Caine som lär de brittiska ungdomsligisterna att veta hut. Och då inte genom att sitta i ett klassrum och lyssna på honom, utan genom att skjuta dom i knäskålarna. Även om den kan vara stundtals brutal, så är det aldrig på ett sätt så att det blir överdrivet, utan det känns äkta genom hela filmen. Michael Caine är lysande som Harry Brown, och detta kan ha varit en av de bästa filmerna 2009.
Så se den.

 

 

 

 

Invisible Waves- (2006) Japansk/koreansk/kinesisk/Thailändsk drama/thriller/komedi med Tadanobu Asano, som handlar om Kyoji som på order har dödat sin boss fru som han själv också hade ett förhållande med, vilket inte var helt acceptabelt, så han blir tvungen att fly, för hans boss vill nu ha Kyoji död också, från Macau till Thailand med ett kryssningsfartyg. Så han försöker komma undan så gått det går, i  ett land där han inte känner någon eller vet vem han kan lita på, eftersom hans boss har folk överallt.

Och nu orkar jag inte skriva mer. Stay tuned for del 2.