AgnesCecile
Studio Ghibli
Craola
Grief
Dmitri Baltermants var fotojournalist under andra världskriget och följde den Röda armén. Som många andra fotografer som dokumenterade den Röda armén blev han censurerad, och de flesta bilderna blev publika först på 60-talet.
Och så kommer den sista bilden som jag hittade honom genom, och det är för att Dir en grey hade den här bilden som omslag till deras album The Marrow of a Bone. Bilden heter Grief och är tagen 1942 efter en Nazi massaker i en by i staden Kerch. Det är en kvinna i sorg som letar efter sina anhöriga.
The Obscure drum
Nu kommer det lite mer fin konst.
Denna gången handlar det om en japansk konstnär vid namn Atsushi Fukui.
Atsushi Fukui kallade en gång sin konst sovrumsmålningar . Med detta syftade han på en upplevelse av att ligga i sängen och iaktta scener som han inte kan bestämma är verkliga eller overkliga och som framträder och försvinner inför hans ögon då hans blick svävar fritt i rummet. Dammpartiklar på fönstret och golvet tycks bli större när vi iakttar dem. Den nakna glödlampan i rummet förvandlas till en måne eller ett ufo och skapar en värld av hallucinationer och mystik.
Dessa målningar med sina unika visuella uttryck tycks vid första anblicken platta.
Men egentligen är de intensiva färgerna uppbyggda på duken och skapar ett djupt och nyanserat bildlandskap.
Och det är verkligen så dom är. Väldigt drömska, overkliga, samtidigt verkliga. Dom är mjuka och man vill gå in i dom och känna hur dom känns. Andas in hela atmosfären.
De flesta av hans målningar är kvadratiska, och influerade av skivomslag han såg som liten.
Han gör bilder av världen som han ser den just nu, snarare än den objektiva världen . De bygger på personliga upplevelser av vardagsvärlden. Varje tavla utstrålar olika känslor, ensamhet och allt som livet är.
Och så gillar han svamp väldigt mycket. Bara det gör det ju värt att se hans verk. Han jobbar med akryl, men det ser ut som det är akvarell. Sjukt skillad med andra ord.
Denna gången handlar det om en japansk konstnär vid namn Atsushi Fukui.
Atsushi Fukui kallade en gång sin konst sovrumsmålningar . Med detta syftade han på en upplevelse av att ligga i sängen och iaktta scener som han inte kan bestämma är verkliga eller overkliga och som framträder och försvinner inför hans ögon då hans blick svävar fritt i rummet. Dammpartiklar på fönstret och golvet tycks bli större när vi iakttar dem. Den nakna glödlampan i rummet förvandlas till en måne eller ett ufo och skapar en värld av hallucinationer och mystik.
Dessa målningar med sina unika visuella uttryck tycks vid första anblicken platta.
Men egentligen är de intensiva färgerna uppbyggda på duken och skapar ett djupt och nyanserat bildlandskap.
Och det är verkligen så dom är. Väldigt drömska, overkliga, samtidigt verkliga. Dom är mjuka och man vill gå in i dom och känna hur dom känns. Andas in hela atmosfären.
De flesta av hans målningar är kvadratiska, och influerade av skivomslag han såg som liten.
Han gör bilder av världen som han ser den just nu, snarare än den objektiva världen . De bygger på personliga upplevelser av vardagsvärlden. Varje tavla utstrålar olika känslor, ensamhet och allt som livet är.
Och så gillar han svamp väldigt mycket. Bara det gör det ju värt att se hans verk. Han jobbar med akryl, men det ser ut som det är akvarell. Sjukt skillad med andra ord.
Michelangelo Merisi da Caravaggio
Och nu mina vänner är det dags för lite konsthistoria!
Och det handlar om en av mina favoritkonstnärer. Caravaggio.
Han föddes den 28 september 1573 i Caravaggio nära Bergamo och dog 18 juli 1610 i Porto Ercole, var en italiensk barockmålare. Han bröt till viss del med den måleriska konventionen och betonade naturalismen i sina verk.
Okej, inte ens jag tycker att det är intressant med fakta så vi skiter i den delen.
Det jag gillar med Caravaggios målningar är att det är mycket ond bråd död, nakna pojkar, ångest och religion på ett snuskigt sätt. Han gör inte vanliga motiv på en massa tråkiga tanter och gubbar som står där och ser fina ut. Utan det är mer uttryck, lite som att se på en film. Och det mjuka ljuset får en att tycka att det är vackert med blodbad, korsfästelse, folk som blir nertrampade av hästar och nakna barn som leker med ormar. En fröjd för ögonen helt enkelt.
Och det handlar om en av mina favoritkonstnärer. Caravaggio.
Han föddes den 28 september 1573 i Caravaggio nära Bergamo och dog 18 juli 1610 i Porto Ercole, var en italiensk barockmålare. Han bröt till viss del med den måleriska konventionen och betonade naturalismen i sina verk.
Okej, inte ens jag tycker att det är intressant med fakta så vi skiter i den delen.
Det jag gillar med Caravaggios målningar är att det är mycket ond bråd död, nakna pojkar, ångest och religion på ett snuskigt sätt. Han gör inte vanliga motiv på en massa tråkiga tanter och gubbar som står där och ser fina ut. Utan det är mer uttryck, lite som att se på en film. Och det mjuka ljuset får en att tycka att det är vackert med blodbad, korsfästelse, folk som blir nertrampade av hästar och nakna barn som leker med ormar. En fröjd för ögonen helt enkelt.