Jag har äntligen tagit mig tid till att läsa böcker. Den bok jag har börjat med heter Agitator, som är en bok enbart om den japanska regissören Takashi Miike och hans filmer fram till 2002.
Jag har inte sett överdrivet mycket Miike filmer, men jag har ändå sett tillräckligt för att kunna bilda en klar uppfattning om honom och hans skapande. Han är inte en sån där regissör som riktar sig in på en genre, utan gör allt från action, skräck, drama till komedi. Och sen gör han också filmer som man inte riktigt kan sätta i ett fack. Som Visitor Q, som handlar om en man som är en misslyckad tv-reporter som ska försöka göra en dokumentär om våld och sex bland ungdomar, och filmar sin egen son när han blir mobbad och nedslagen, har sex med sin egen dotter som är prostituerad, och har en fru som är heoinmissbrukare. Och så händer det en massa underliga saker som man inte riktigt kan sätta ord på utan att avslöja för mycket. 
Miike hade inga som helst planer på att bli regissör när han var ung, han ville egentligen köra dirtbike professionellt. Tills en dag då han lyssnade på radion och det var en reklam för en filmskola som inte hade några intagningsprov, utan alla som ville fick söka. Så han såg det som en möjlighet att komma ifrån sin hemstad. Han sökte och kom in, men gick aldrig på några lektioner, och gjorde aldrig några uppgifter. När alla andra gjorde sina examensfilmer så fick han jobba gratis på olika tv-produktioner eftersom lärarna tyckte att han var den enda man kunde undvara.
Men det var också där han jobbade upp sig i rank och lärde sig. 1991 fick han erbjudandet att göra två v-cinema filmer som är filmer som görs för att gå direkt till video och tjäna pengar. Mellan 91-95 gjorde han tolv v-cinema filmer tills han fick göra sin första riktiga film som var Shinjuku triad society. Och sen dess har det bara gått uppåt. Sen 1991 fram till idag har han regisserat 79 olika projekt inom tv, video och film. Han kan göra upp mot 6 filmer om året då andra regissören kanske bara gör en eller två. Takashi har själv sagt att han inte väljer filmer på grund av storyn, utan han väljer att göra den om han har tid. Men. Han lyckas ändå alltid göra det till sina filmer, det finns vissa attribut som nästan alltid är med i en Miike film. Våld, svart humor och tabubelagda ämnen är tre av dom. Och nu till vad man borde se för att förstå vilken varierande regissör han verkligen är. (Inte i någon speciell ordning)

Sen har jag säkert glömt typ tusen andra filmer som man måste se, men det är bara att ta och se ALLT helt enkelt. Förutom snedsteget Imprint. Den klarar vi alla oss utan. Och det finns så mycket mer att säga om den här mannen. Men det får ni upptäcka själva, för annars är det ju inte roligt.
Läs, se, skratta och var glad!

Nu är det coola åttiotalet som gäller!

Japan. När jag hör det ordet så tänker jag på vår. Det är alltid vår i Japan. I allafall i mina ögon. Och japanerna är väldigt bra på att göra vårig musik. Och det vårigaste bandet, efter Mono är så klart Thee Michelle Gun Elephant som är, eller rättare sagt var- sorgligt nog så finns dom inte längre, ett punkband som var aktiva 1991-2003. Och detta ska inte bli ett längre inlägg utan bara ett fint litet tips. Och som sagt är dom våren, kanske för att deras musik var med i en film vars titel är blå vår på svenska. Men nog om den saken. Lyssna på min absoluta favoritlåt med TMGE- Akage No Kelly och var glad. Så ska jag ta och knopa ihop ett längre inlägg inom en snar framtid så att alla blir glada av allt fint dom får veta.