Metaltown 2009
Kort sammanfattning av vad jag såg :D
Först ut var Bring me The Horizon.
Känns lite som att Oli försöker vara cool genom att svära en massa och bara snacka allmän dynga, men framträdandet var sjukt bra, publiken var pepp, jag var pepp, han var pepp, resten av bandet tänkte jag inte ens på. Dom var faktiskt bättre live än vad jag trodde att dom skulle vara. Helt klart godkänt, med en guldstjärna i kanten. Bästa låten var Chelsea Smile.
Dock var det lite för lite plats dom hade att spela på, det var fullpackat, svettigt och eländigt.
Efter det var det Girugämesh.
Vet inte vad mer jag ska säga förutom att det var bra. Och dom var glada över att dom var där, och visade sin uppskattning med att göra en bra spelning osv.
Efter det var det dags för ännu mer härliga japaner,
denna gången i form av MUCC.
Helhetsmässigt så gjorde Mucc helt klart den bästa spelningen av alla. Dom hade bra setlist, dom engagerade sig i publiken lagom mycket, dom spelade bra, ja allt var på topp. Vilket är något som man nästan vet att det kommer vara eftersom dom uppskattar verkligen att dom får komma och spela så långt från sitt hemland, så dom gör verkligen sitt bästa. Tatsurou var jätteglad :D.
Efter MUCC så var det dags att springa som en iller till nästa spelning med
Dir en grey!
Alltså. Ord är överflödiga. Och jag kan inte vara opartisk för jag gillar allt dom gör. Fangirl. Dom skulle bara kunna stå där helt stilla och stirra, jag skulle ändå ha älskat det. Men jag kan ju säga att det var någon som klantade sig lite med guitarren i en låt..jag säger att det var Kaoru för Die är för cool för sånt.
Och Kyo var lika underbar som alltid, Toshiya sprang runt och var sööt, och Shinya bashade trummorna som att det gällde hans liv. Och det var godis i mina ögon och öron.
Men varför var inte detta den bästa spelningen av alla då? Scenen. Jag gillar det när det är mer intimt, som klubbspelningar, för när det är så stor publikmassa så är det sjukt många som beter sig illa, och det förstör lite.
Först ut var Bring me The Horizon.
Känns lite som att Oli försöker vara cool genom att svära en massa och bara snacka allmän dynga, men framträdandet var sjukt bra, publiken var pepp, jag var pepp, han var pepp, resten av bandet tänkte jag inte ens på. Dom var faktiskt bättre live än vad jag trodde att dom skulle vara. Helt klart godkänt, med en guldstjärna i kanten. Bästa låten var Chelsea Smile.
Dock var det lite för lite plats dom hade att spela på, det var fullpackat, svettigt och eländigt.
Efter det var det Girugämesh.
Vet inte vad mer jag ska säga förutom att det var bra. Och dom var glada över att dom var där, och visade sin uppskattning med att göra en bra spelning osv.
Efter det var det dags för ännu mer härliga japaner,
denna gången i form av MUCC.
Helhetsmässigt så gjorde Mucc helt klart den bästa spelningen av alla. Dom hade bra setlist, dom engagerade sig i publiken lagom mycket, dom spelade bra, ja allt var på topp. Vilket är något som man nästan vet att det kommer vara eftersom dom uppskattar verkligen att dom får komma och spela så långt från sitt hemland, så dom gör verkligen sitt bästa. Tatsurou var jätteglad :D.
Efter MUCC så var det dags att springa som en iller till nästa spelning med
Dir en grey!
Alltså. Ord är överflödiga. Och jag kan inte vara opartisk för jag gillar allt dom gör. Fangirl. Dom skulle bara kunna stå där helt stilla och stirra, jag skulle ändå ha älskat det. Men jag kan ju säga att det var någon som klantade sig lite med guitarren i en låt..jag säger att det var Kaoru för Die är för cool för sånt.
Och Kyo var lika underbar som alltid, Toshiya sprang runt och var sööt, och Shinya bashade trummorna som att det gällde hans liv. Och det var godis i mina ögon och öron.
Men varför var inte detta den bästa spelningen av alla då? Scenen. Jag gillar det när det är mer intimt, som klubbspelningar, för när det är så stor publikmassa så är det sjukt många som beter sig illa, och det förstör lite.
Sist, men inte minst (no pun intendent) var det Marilyn Manson.
Helt klart det sämsta jag har sett han göra. Vad var grejen?! Var han hög? Full? eller bara trött på att göra bra framträdanden? Alltså, det lät bra, men setlisten var skit, hans små divalater mellan låtarna var sjukt löjliga. Och visade han röven? Höjdpunkten för mig var Rock n´roll Nigger, det var lite komiskt när Manson tog guitarren och Twiggles fick mikrofonen. Han sjöng om ponnys xD. Och sen var det mysigt att se dom tillsammans igen. Men..är dom ner i fördärvet igen? Jag tror faktiskt det. Dom är nog inte bra för varandra. Dom älskar varandra så mycket så att dom drar ner varandra i skiten. Sen hörde man ju om hans divalater backstage, att han inte tyckte att det var gångbart att det var asfalt i logen så dom fick anlägga gräs. Jag har lyssnat på hans musik sen jag var 11 och detta är första gången jag har blivit riktigt besviken.
Helt klart det sämsta jag har sett han göra. Vad var grejen?! Var han hög? Full? eller bara trött på att göra bra framträdanden? Alltså, det lät bra, men setlisten var skit, hans små divalater mellan låtarna var sjukt löjliga. Och visade han röven? Höjdpunkten för mig var Rock n´roll Nigger, det var lite komiskt när Manson tog guitarren och Twiggles fick mikrofonen. Han sjöng om ponnys xD. Och sen var det mysigt att se dom tillsammans igen. Men..är dom ner i fördärvet igen? Jag tror faktiskt det. Dom är nog inte bra för varandra. Dom älskar varandra så mycket så att dom drar ner varandra i skiten. Sen hörde man ju om hans divalater backstage, att han inte tyckte att det var gångbart att det var asfalt i logen så dom fick anlägga gräs. Jag har lyssnat på hans musik sen jag var 11 och detta är första gången jag har blivit riktigt besviken.
Coffee Prince
En serie som ALLA borde se är den koreanska serien Coffee Prince. Den är så bra så att första gången jag såg det så såg jag 7 avsnitt på raken, utan paus. Och avsnitten är en timma långa.
Serien handlar om en tjej som heter Go Eun Chan som försörjer sin familj med olika småjobb, som matbud, mjölkbud, sy gosedjur etc. Och hon blir nästan alltid misstagen för att vara en pojke. En dag stöter hon på Choi Han Kyul, som är ett rikemansbarn. Hans familj vill att han ska ta över familjeföretaget och gifta sig snart eftersom han är så gammal. 29. Så dom tvingar honom att dejta en massa tjejer, som han inte är intresserade av, så han anställer Eun Chan, som han tror är en kille, som hans secret lover så att alla tjejer inte vill vara med honom heller. Sen utvecklas storyn en massa
och Han Kyul öppnar ett café där Eun Chan blir en av de anställda. Och så blir dom kära i varandra och Han Kyul tror fortfarande att Eun Chan är en pojke, och han vet inte hur han ska hantera det han känner. Jag ska inte avslöja för mycket. Och det är självklart en massa sidestorys, inte bara om dom två. Det är massa drama och komedi hela tiden, Koreaner är nog bäst på att blanda just dom två sakerna. Ibland sitter man och skrattar och sen sitter man och gråter. Detta är verkligen en serie som berör. Vilket man inte tror först, men det gör den verkligen.
Och det värsta med serier som berör en är när man får veta något hemskt. Han längst till höger på den här bilden-Lee Un dog förra året i en motorcykelolycka :(. Ännu en medlem i 27 klubben.
Men denna serien är superfin och du borde se den. Du kommer inte ångra dig en enda sekunden.
Den finns på mysoju.com om man inte vågar ladda ner.
Serien handlar om en tjej som heter Go Eun Chan som försörjer sin familj med olika småjobb, som matbud, mjölkbud, sy gosedjur etc. Och hon blir nästan alltid misstagen för att vara en pojke. En dag stöter hon på Choi Han Kyul, som är ett rikemansbarn. Hans familj vill att han ska ta över familjeföretaget och gifta sig snart eftersom han är så gammal. 29. Så dom tvingar honom att dejta en massa tjejer, som han inte är intresserade av, så han anställer Eun Chan, som han tror är en kille, som hans secret lover så att alla tjejer inte vill vara med honom heller. Sen utvecklas storyn en massa
och Han Kyul öppnar ett café där Eun Chan blir en av de anställda. Och så blir dom kära i varandra och Han Kyul tror fortfarande att Eun Chan är en pojke, och han vet inte hur han ska hantera det han känner. Jag ska inte avslöja för mycket. Och det är självklart en massa sidestorys, inte bara om dom två. Det är massa drama och komedi hela tiden, Koreaner är nog bäst på att blanda just dom två sakerna. Ibland sitter man och skrattar och sen sitter man och gråter. Detta är verkligen en serie som berör. Vilket man inte tror först, men det gör den verkligen. Och det värsta med serier som berör en är när man får veta något hemskt. Han längst till höger på den här bilden-Lee Un dog förra året i en motorcykelolycka :(. Ännu en medlem i 27 klubben.
Men denna serien är superfin och du borde se den. Du kommer inte ångra dig en enda sekunden.
Den finns på mysoju.com om man inte vågar ladda ner.
Nostalgi
Idag blev jag nostalgisk när jag kom att tänka på NES.
Man spelade hur mycket som helst när man var liten. Mest Mario, men också det som jag kom på efter mycket tänkande. Battletoads! kommer ihåg när man satt där sena sommarkvällar med systrarna och gnällde, bara för att man tyckte att det var roligt att slå på den andras karaktär så att den dog. Egentligen ska det ju samarbetas, men det går ju inte när man är 8 år och tjej. Och så blev det så sjukt svårt när man kom till vindtunneln. Helt omöjlig bana. Undrar om det är lika svårt idag.
Man spelade hur mycket som helst när man var liten. Mest Mario, men också det som jag kom på efter mycket tänkande. Battletoads! kommer ihåg när man satt där sena sommarkvällar med systrarna och gnällde, bara för att man tyckte att det var roligt att slå på den andras karaktär så att den dog. Egentligen ska det ju samarbetas, men det går ju inte när man är 8 år och tjej. Och så blev det så sjukt svårt när man kom till vindtunneln. Helt omöjlig bana. Undrar om det är lika svårt idag.
Kill Bill RIP
Bill har dött på riktigt.
David Carradine
8 December 1936- 3 Juni 2009